Det här med att sakna någon..

Det är jobbigt...

Jag har glömt hur du ser ut.
Jag har glömt känslan jag fick när jag var i din famn.
Jag har glömt hur det känns att vara med dig.
Jag har glömt bort din röst.
Jag har glömt bort din doft.

Jag glömt det fysiska helt enkelt, inte för att vill glömma utan för att jag har tvingat mig själv att glömma dig.
Det är dags att gå vidare och du är nu ett, av många, avslutade kapitel i min bok.

MEN.. Jag ångrar inte att jag träffa dig och lärde känna dig. Jag kommer fortfarande ihåg det roliga med dig. Dina dåliga repliker som " Hajdo" eller "frågor på de?" (på riktig skånska).
När det var fredagsmornar och du kommer in genom dörren och ropar: "FREDA' FREDA' FREDA' ", bara då var det fredag.

Som jag borde ha lärt mig för länge sedan så finns där ingenting som varar för evigt, inte ens vänskap..
Jag har glömt mycket men vissa saker kommer man ihåg extra mycket.. Din humor är en sak att komma ihåg, dina starka åsikter om saker och ting som ändå stämde till 99,9%. Men det som jag verkligen kommer att komma ihåg är det du gjorde mot mig som du lovade att aldrig göra.. Du svek mig... Det går att förlåta men aldrig glömma. Jag gjorde det du bad mig göra- påminna dig, men ändå var där något som gick fel.. Du kom aldrig dit..

Det som stör mig mest med det hela, det är att du är nog för "stolt" för att verkligen be om ursäkt och inse att det var DU som gjorde fel!

Jag har inte hört av dig på jag vet inte hur länge.. Jag kommer antagligen aldrig höra av dig igen, vilket ändå känns helt normalt då du försvann med jämna mellanrum, även när vi snacka... Så ingen förändring där..

Men ja.. Det var skönt att få detta ur sig oxå.

Ha det bäst alla!




Peace out// Dark Angel