Min kompis lärde mig en sak om impulsivitet..
Om du är riktigt sugen på exempelvis godis, så vänta ca 5 min och tänk efter: "behöver jag verkligen detta?"
7 av 10 skulle antagligen lägga tillbaka godiset- good job!
Jag gjorde samma sak fast med en människa (jag vet, det låter knäppt :P )
Efter en besvikelse sade jag upp kontakten med en person jag sedan insåg att jag inte ville vara utan eller som jag inte kunde vara utan. Jag vet, det låter konstigt!
Under dom 2 månaderna har jag i princip inte tänkt på något mer än HAN (med stort H) haha, låter riktigt töntigt. Jag har inte varit som besatt, verkligen inte, men jag har tänkt på honom varje dag, det var alltid någonting som kom upp lixom. Sjukt jobbigt när man hade "bestämt" sig för att inte snacka med honom igen. Jag rådfråga med en vän om detta och hon menade på att man kan alltid förlåta- och det är sant!
Jag får stå mitt kast och skylla mig själv om jag blir sviken igen sen, vilket jag faktiskt inte tror på, för han har ändrat sig, jag tror dock inte att det är pga mig, utan mer att han har vuxit upp lite kanske och tagit tag i sitt liv - super glad för det! :)
Jag tror på det där med ÖDET, jag menar.. Vi träffades på den kursen vi gick på samtidigt, vi känner inte varandra sedan tidigare eller något sådant, båda hade fått det via två olika arbetsförmedlingar, på två helt skilda håll i Skåne, det måste vara ödet ändå.
Nä, men jag känner mig ändå supersäker på att det är ödet, kvittar vad någon annan säger :P
Jag kan inte heller fatta att det händer mig, efter vad jag har varit med om (jag säger inte att jag har det värst, absolut inte) så borde jag vara känslomässigt avstängd, men icke! Jag har ändå sagt åt mig själv att inte hålla dig till känslor och kärlek av det slaget, men han har minsann lyckats att ta sig igenom min "ogenomträngliga" mur haha, superbra mur verkligen! ;)
Woop Woop! Nu saknas det bara en sak (som är viktig just nu iaf), sen är mitt liv komplett :)
Enjoy life everyday! <3
Peace out // Dark Angel
