Maj månad..

Har då börjat och jag är 41 dagar närmare min student. Jag har längtat så fruktansvärt mycket efter den dagen då jag går ut skolan. Redan i 8:an började jag räkna ner (då blev det ju år-vis), men nu idag danskar vi om DAGAR!!

Jag är så oerhört stolt över mig själv att jag har kommit så långt som jag har kommit trots alla omständigheter osv. Jag har suttit o gråtit när jag har pluggat, jag har varit arg för att jag inte har fått in informationen/ fakta som jag behöver för att klara ett prov.
Jag har gjort 1000 tals prov. Av de 1000 prov har jag väl lyckats klara ca 75% och kuggat på resten. Jag har skrivit så många uppsatser så det skulle kunna bli en bok, tjockare än en Harry Potter bok- arbeten jag själv har varit nöjd med och som jag har lagt ner hela min själ på UTAN att ens få ett G.

Trots detta så har jag aldrig gett upp, jag har fortsatt kämpa!

Jag kan erkänna: att jag kommer INTE gå ut skolan med högsta betyg i alla ämnena eller ens något bra betyg, men det som är viktigast för mig; det är att jag vet med mig själv att jag har gjort mitt bästa- och det räcker!!

Jag vet att båda mina föräldrar är stolta över mig då ingen av dom har gått ut skolan och tagit studenten. Och oavsett om de hade gått ut skolan eller ej så skulle de varit stolta över mig ändå!


En mycket god vän sa till mig en gång - "Du är stark gumman, låt ingen annan få dig att tro annat".

Jag föll, jag kämpade och jag segrade!


Peace out// Dark Angel