Från det ena till det andra, men allt hör ihop..

Mår jag för bra för att må dåligt?

Måste jag må dåligt för att jag ska vara trovärdig?

Är det okej om jag pratar om honom?

Är det okej för mig att må dåligt?

Kan jag ena dagen vara på topp och sedan andra dagen bara vända helt uppochner som en pannkaka?

Är det okej att tänka på vad jag kunde ha gjort för att förhindra det?

Var det mitt fel?

Alla dessa tankar enbart pga 1 enda person.. Samt folks olika, helt onödiga, kommentarer om det ena och det andra.

1 enda person som har utnyttjat mig och förstört mitt liv. Ett liv som jag var på väg att avsluta 2010, just pga 1 människa.
Detta har medfört en försvårad tillits känsla till människor runt om mig.
Jag kan inte lita på någon längre.. Jag kommer aldrig "bara släppa" det och låtsas som att det inte har hänt för att folk känner sig obekväma med att prata om det.

Jag kan verkligen inte lita på någon i dagens läge! Inte ens mina närmaste vänner.. Knappt någon i min egna familj.. Tyvärr så har jag blivit sårad och lämnad i skiten så många gånger.. Det går inte att räkna på fingrarna ens.. Sviken alltför många gånger!

Jag bryr mig inte om du tycker att jag tycker synd om mig själv- låt mig göra det såfall!Men kan ju säga till allmänheten att man INTE behöver komma till mig när man behöver en axel att gråta emot eller ha någon som lyssnar.. För jag finns inte där längre!!! Jag är så jävla less på denna jävla skiten nu!

"Snälla Erica, gör detta, gör detta, gör detta.."
Nä! Jag kommer inte att ställa upp på någonting igen!! För jag får INGENTING tillbaka.. Jag blir ALDRIG visad tacksamhet för saker och ting..

Jag tackar för mig!


Peace out// Dark Angel